Sveriges äldsta kultur

För 2 000 år sedan skrev romaren Tacitus för första gången om ett folk i norr som han kallade fenni. Men samernas historia går tillbaka mycket längre än så, arkeologiska fynd gör att historien ständigt får skrivas om. Samernas historia berättar också om statsmakternas kolonisation, överhetens förtryck och samernas motstånd. Det samiska samhället finns mitt i, eller sida vid sida, med majoritetsamhällena i Norden. Sameland har aldrig funnits som ett eget land, men ofta kallas samernas traditionella landområde och den samiska gemenskapen för "Sápmi".

Samerna är e av Sveriges urbefolkningar och det tros att de har funnits på denna landsyta sedan 7800 f.kr. baserat på en boplats som hittats vid en sjö i Arjeplog. Samerna har sitt eget språk, sina egna sedvanor, näringar och religion. Men det har inte varit lätt att bibehålla detta, och än idag möter samerna stora svårigheter. Det sägs att bonden Ottar berättade för den engelska kungen runt 890 f.kr att han ägde mer än 600 renar som sköttes av samer, men det är troligt att samerna sysslat med rennäring längre än så.

Samerna levde oftast som nomader, de följde renarnas mönster och slog sig ner där renarna kunde hitta bete för säsongen. Detta levnadssätt började hotas kring 1300 då kungen av Sverige uppmuntrade det svenska folket att ”vinna sina ägor” och kolonisera lappmarkerna, där en majoritet av samerna befann sig. Ett halvt sekel senare började kyrkbyar byggas upp i lappmarkerna för att sprida ordet om kristendomen bland detta, då ansett, primitiva folk.

Kyrkbyn i Luleå som invigdes kring 1500 e.kr finns fortfarande kvar, detsamma gäller det vi idag kallar ”Gammplatsen”, i Lycksele. År 1607 byggdes den första kyrkan på Gammplatsen, då kallad ”Öhn” och 1632 inrättades en skola för lappojkar. Öhn som användes som samlingsplats och marknadsplats övergavs i slutet av 1700-talet.

Idag är Gammplatsen återigen en viktig samlingsplats för ortens invånare och den lockar besökare året runt, mycket tack vare Skogsmuseet och Lycksele hembygdsgille.

"Trummorna ska brännas och heliga platser skändas"

Konflikter om jaktmarker och fiskevatten blev allt vanligare och fick konsekvenser för samerna som till stor del livnärt sig av det naturen hade att ge.

Norra Sverige blev mer och mer exploaterat av nybyggare från södern som kom med sin kristna tro och sina egna seder. 1685 utlyste Karl XI att den samiska religionen skulle krossas. De samiska schamanernas trummor skulle brännas och heliga platser skulle skändas. Att utöva samisk religion var inte längre tillåtet och överskridanden var straffbara. Lars Nilsson som försökte rädda sin son som drunknat med hjälp en trumma, blev bränd på bål för sitt agerande.

Svenskarna ansåg sig ha rätt till landet och samer som påträffades utanför lappmarken blev genast sända tillbaka. Det var först 1749 som samerna fick samma rätt som svenskarna att anlägga nybyggen, men de hade långt från samma rättigheter när det kom till annat.

1868 blev samerna objekt för forskning. De blev fotograferade och fick sina skallar mätta i syfte att fastställa deras ras, detta pågick på uppdrag av det rasbiologiska institutet i Uppsala ända fram till mitten av 1900-talet . Samernas språk, sedvanor och religion tynade bort i takt med att de försvenskades och de olika samiska dialekterna är idag klassade som hotade språk. Satsningar har gjorts i försök att rädda språket och kulturen, dels genom utbildning men även i olika kulturella former. När du befinner dig här i norra Sverige kommer du troligtvis upptäcka att vissa platser har två skyltar som berättar var du befinner dig, den ena är det svenska ortnamnet, den andra är det samiska.

Än idag är det bara samer som kan äga renar och många bedriver fortfarande rennäring som sin huvudsakliga sysselsättning. Men det är inte lätt, andra intressen ligger i konflikt med rennäringen. Älvar byggs ut, nya järnvägar dras, vindkraftverk etableras och gruvor exploateras. Alla dessa påverkar hur renarna kan röra sig och hitta mat.

Även andra faktorer kan påverka samernas och renarnas varande, fler och fler som vill vistas i skog och mark innebär att renarna i större utsträckning kan störas under kalvning och förflyttning. Därför är det viktigt att vi, vi som älskar att vara ute i naturen visar respekt.

Börje och sina renar i Släppträsk

Några tips:
– Renar räknas som tamboskap, men rör sig fritt ute i naturen. Stöter du på en ren, håll ditt avstånd och försök att inte störa

– Renar gillar saltet som sprids på vägarna under vinterhalvåret och det är inte ovanligt att stöta på dem längs de norrländska vägarna. Kör sakta och låt renarna flytta på sig, lugnt och säkert.

– Renarna kalvar på våren, då behöver de extra mycket lugn och ro. Håll din hund kopplad när du vistas i skogen och ta en omväg om du råkar på dem.

– Renarna förflyttas några gånger till år till nya betesmarker. De följer vanligtvis samma flyttleder år ut och år in. Håll dig undan, om hjorden förskingras kan det skapa flera dagars extrajobb för samerna som måste samla in hjorden igen.

Vill du möta renar, och det tror vi att du vill, finns det platser där du kan göra det under kontrollerade former. Hos Jon-Krista Jonsson i Rusksele och hos Börje Stenlund på Vildmarkscampen i Malå finns möjligheten för dig som vill, att komma riktigt nära dessa fantastiska djur.

JK Event
Vildmarkscamp i Malå
Informationen är hittad här!